På lånad tid

Trött på finanskrisen, frågar sig Andreas Cervenka i dagens SvD. Visst är vi det – krisen ligger som en våt filt över i Europa. Som vanligt är Cervenka, pedagogisk och kritisk till dagens finansiella system där det inte är ungdomarnas utsatthet för snabba SMS-lån som är problemet. Nej, det är vi vuxna som är problemet eftersom vi har belånat oss upp över öronen och bankerna har glatt hjälp till. Följderna blir, utöver hög privatekonomisk belåning med risk för en bubbla också att staten förlorat sitt inflytande över sedelpressen:

En vanlig uppfattning är att banker tar kunders sparpengar och lånar ut dessa till andra kunder. Det är ett synsätt som härstammar från äldre skolboksmodeller. Så fungerar det inte i den moderna finansvärlden. En bank behöver inte vänta på att någon sätter in pengar för att kunna låna ut. Det som eventuellt bromsar lånekarusellen är andra faktorer (mer om detta strax).

Här finns mängder av teknikaliteter att gräva ned sig i. Det är inte det viktiga. Det som betyder något är principen att pengar skapas när banker lånar ut. Varför?

Därför att detta system innebär att statsmakterna i praktiken överlåtit produktionen av den kanske viktigaste råvaran som finns, pengar, till privata i högsta grad vinstdrivande, oligopolföretag.

Hur mycket pengar som lånas ut, till vem och till vad får en enorm påverkan på samhället.

Bankerna har visserligen inte helt fria tyglar. Staten har infört olika begränsningar som ska förhindra allför vild kreditgivning. Banker måste till exempel ha en viss andel eget kapital (aktieägarnas pengar) i förhållande till utlåningen. Centralbanker kan också höja räntan.

Dessa spärrar har fungerat dåligt.

Det finns många tillfällen när staten ska hålla sig borta från människors liv och företags verksamheter. Men när det gäller det finansiella systemet så har staten inte hängt med finansvärldens allt större uppfinningsrikedom i att skapa affärer fastän pengar saknas. Det börjar likna ett pyramidspel. Tidigare har bloggen också skrivit om hur handeln med bostäder i princip varit den enda möjligheten, åtminstone i Sverige, för att ge sin privatekonomi ett rejält skutt. Och eftersom det är så, lär lånekarusellen knappast upphöra. EU lånar idag själv ut pengar som inte finns i syfte att rädda bankrutta länder och  banker.

I SvD finns också de lysande samtidskildrarna Berglins. Förra veckan lyckades paret fånga just det som Cervenka tog upp i sin krönika idag.

Det går inte bra för SvD. Trots duktiga journalister, en debattsida som håller högre klass än Dagens Nyheters och givetvis Berglins. Det vore synd om tidningens kraftiga neddragningar påverkar kvalitén alltför mycket. Men inte heller SvD:s affärsverksamhet kan leva vidare hur länge som helst när inte pengarna räcker till.

 

 

Annonser

Om mediebrus

Statsvetare och frilansskribent som tycker att Seinfeld är det bästa som visats på TV.
Det här inlägget postades i Ekonomi, EU, Politik. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s