Häxpressen

Häxprocess eller häxjakt kallades de händelser som pågick i det kristna Europa under 1400-talet till 1600-talet när, främst kvinnor, anklagades för samröre med satan. Enligt Wikipedia (hämtat denna dag) framkommer bl.a. följande:

Under påven Innocentius VIII ökade häxförföljelserna. Samma år som denna gav sin välsignelse till brännandet av häxor, 1487, utkom också Malleus maleficarum, mer känd som Häxhammaren, författad av Heinrich Institoris (Kramer) och Jakob Sprenger. Boken avsågs som en vägledning vid sökandet, avslöjandet och oskadliggörandet av häxor. Den är ett synnerligen kvinnofientligt verk och är i modern juridisk mening fullkomligt förkastlig – bland annat förordas förfalskning av rättegångsprotokoll för att få till stånd fällande domar.

Som tur är lever vi inte under medeltiden. Men å andra sidan har vi en kvällspress som god ersättare och i en modernare tappning, alltså inte med samma dödliga utgång. Likväl är de hänsynslösa och respekterar varken privatliv eller den rättsliga grundprincipen att människor misstänkta för ett brott är oskyldiga till motsatsen är bevisad. Dagens Expressen är ett exempel på detta när tidningen hänger ut en svensk programledare som misstänkt för narkotikabrott, detta enligt en anonym källa.

I de pressetiska reglerna står följande:

Respektera den personliga integriteten

7. Överväg noga publicitet som kan kränka privatlivets helgd.

Avstå från sådan publicitet om inte ett uppenbart allmänintresse kräver offentlig belysning. […]

Var varsam med bilder […]

14. Tänk på att en person, misstänkt för brott, i lagens mening alltid betraktas som oskyldig om fällande dom inte föreligger. Den slutliga utgången av en skildrad rättssak bör redovisas.

Var försiktig med namn

Idag lyckas Expressen frångå samtliga riktlinjer i regelverket. Men publiceringen är ifrågasatt och chefredaktören Thomas Mattsson säger till Dagens Media:

– Vi har nyhetsförmedlat som vi har gjort och gör när offentliga personer är brottsmisstänkta men jag kan förstås inte kommentera publiceringsunderlaget, säger Thomas Mattsson.

Angående om det var ett givet beslut att namn- och bildpublicera säger han:

– Jag har många gånger sagt att man bör avhålla sig från att recensera pågående publiceringar och det är nog också fortsatt klokt att avstå  oneliners på twitter och istället försöka ha ett större perspektiv.

Principen att avhålla sig att från kommentera pågående publiceringar kan direkt översättas till de pressetiska reglerna om att avhålla sig från namnpublicering i pågående polisutredningar (om någon sådan nu är aktuell – polisen har inte bekräftat). Misstänkt är inte det samma som skyldig – åtminstone inte 400 år efter häxprocesserna.

Mediernas främsta kapital borde vara förtroende och det är kanske därför dags för en diskussion om begreppet allmänintresse. Att bara allmänt referera till allmänintresset i varje publicistiskt dilemma är inte hållbart i längden. I vissa sammanhang har begreppet ”medborgarintresse” nämnts som ett lämpligt ersättningsbegrepp. Det skulle exkludera nyfikenhetsaspekten? Nyfikna får helt enkelt hålla till godo med Flashback medan etablerad media håller sig till sina egna uppsatta pressetiska regler.

Annonser

Om mediebrus

Statsvetare och frilansskribent som tycker att Seinfeld är det bästa som visats på TV.
Det här inlägget postades i Media, Rättssäkerhet, Sverige. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s