(S)vårt val

Socialdemokraterna ska som bekant välja en ny partiledare och medias gunstlingar är för närvarande Veronica Palm och Mikael Damberg. De benämns ofta som vänster respektive höger inom sitt parti.

Mikael Damberg framträdde i Aktuellt i veckan och debatterade skolpolitik mot Jan Björklund. Välsvidad, välfriserad och mestadels överens med Jan Björklund, är han säkert en kandidat. Och idag intervjuas Veronica Palm i Svenska Dagbladet, därför gör också hon säkert anspråk på partiledarposten. Men i (S)ann svensk anda ska den kommande partiledaren inte öppet deklarera att hon eller han kandiderar. Fast det hade onekligen varit schysstare för medlemmarna om flera kandidater öppet kandiderade med en programförklaring om partiets färdriktning? Men istället ska valberedningen bli kunga/drottningmakare och föreslå en kandidat. En kandidat som går hem i stugorna i Norrbotten, bostadsrätterna i Stockholm och i korsvirkeshusen i Skåne. Dessutom ska den utvalde gillas av fackpampar inom IF Metall och Kommunal. Så en vild gissning får bli – en vit medelålders man företrädesvis från Västmanland med tilltalsnamnent Sven-Erik Österberg. Stockholmare gick ju inte så bra (Mona Sahlin) och dessutom är inte Bandhagensbon Veronica Palm och Solnakillen Mikael Damberg för unga för Socialdemokraterna – inte fyllda 40?

Socialdemokratins problem kvarstår dock oavsett vem de väljer. Moderaterna har mutat in sig på Socialdemokraternas område och fångat upp medelklassen (ett jobbskatteavdrag och reformering av socialförsäkringarna är knappast ett systemskifte). Och med närmare 30 % av väljarkåren blir de än mer lika S. För att behålla sin makt och humöret hos sina mer intressanta allianspartier uppfanns dessutom nya ministrar. Vad sägs om IT-minister och landsbygdsminister? Socialdepartementet har för övrigt FYRA ministrar. Makten är viktigare än politiken.

Sverige har gjort ett vägval – vi vill ha vård, skola och omsorg men själva välja utförare. Stat, kommun och landsting ska bestämma mindre och vi vi vill samtidigt själva behålla mer av våra intjänade kronor. Det är knappast för mycket begärt eftersom vi fortfarande, efter jobbskatteavdragen, har världens högsta marginalskatter.

Socialdemokraterna kan välja att fortsätta på denna väg, en välfärd på individens villkor utan skattehöjningar. Alternativet är kollektiva, ineffektiva lösningar som kräver mer skattepengar. Men det är knappast någon valvinnare. Kanske är det helt enkelt så att Socialdemokratin spelat ut sin roll. Eller är det så att de bara bytt namn och kallar sig för Moderater istället? Bloggen hade en sådan tanke för en tid sedan (och här). Ett avslutande tips dock, framtiden ligger i att skapa nya företag och få fler sysselsatta i privat sektor (vi ligger kvar på 1950-taltets nivå). Varför inte läsa det bortglömda Globaliseringsrådets rapporter och förslag!

Annonser

Om mediebrus

Statsvetare och frilansskribent som tycker att Seinfeld är det bästa som visats på TV.
Det här inlägget postades i Politik, Sverige. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s