En trist valrörelse väntar 2014

Svenska Dagbladet har en intressant artikel om svensk liberalisering, Den liberala revolutionen. Liberaliseringen är inte enbart knuten till den nuvarande regeringen utan tidigare socialdemokratiska regeringar har i allra högsta grad verkat i denna riktning också.

Svenska Dagbladet skriver:

Politiskt är Sverige ett försiktigt land. För närvarande styrt av en borgerlig regering men djupt präglat av kollektivistiska värderingar, efter Socialdemokraternas långa maktinnehav.

Inte. Sverige har de senaste ­decennierna hört till världseliten när det handlar om liberaliseringar, avregleringar, privatiseringar och valfrihetsreformer.

Bevisföremålen som listas är:

1) Arbetskraftsinvandringen
2) Den svenska friskolan
3) Järnvägen

Samma tidning har dessutom en annan artikel, Svagt folkligt stöd för privatiseringar, och refererar till en studie från SOM-institutet. Därtill säger rapporten att det i och med detta finns en opinionsmässig potential för de rödgröna partierna att slå in på den här vägen. Visst är det säkert så. Inte minst med tanken på den (negativa) mediala uppmärksamhet som privata vård- och skolföretag fått, skulle jag tro att den svenska liberaliseringen stannar upp nu. Men Moderaterna som ständigt försöker sig slå sig in på Socialdemokratiskt politiskt territorium, kan artikeln om den svenska liberaliseringen  mycket väl visa vara en av de frågeställningar som kommer högst upp på agendan i valrörelsen 2014. Och inga partier kommer sannolikt med invändningar mot svensk liberalisering. Det känns om som att valrörelsen 2014 kan bli utan spänst!

Tautologi á la TV4

TV 4 Nyheterna kl. 22.00 igår kändes som en variant av tautologi när Ulrika Nilsson öppnar sändningen med att säga att TV 4 News kan avslöja att…

…ja, att turkiska Brightwell planerar att lägga ett bud på SAAB. TV 4 Nyheterna och TV 4 News. Det blir lite komiskt och förvirrande.

Ett glas vin och på med dumstruten

Okej, jag hade fel. Det blir visst Stefan Löfvén som leder Socialdemokraterna framöver. Kring politik och vin har det bloggats om på annat håll istället denna dag under rubriken Sossevin.

 

Expert – begrepp utan substans

Många s.k. experter uttalade sin förvåning eller okunskap i att Håkan Juholt var kvar som partiordförande för Socialdemokraterna efter verkställande utskottet i fredags avslutade sitt möte. Vi vet hur det gick – Håkan Juholt avgick dagen därpå vilket bloggen, utan att kalla sig expert, proklamerade.

Om gammelmedier och experter skriver också Björn Elmbrant om i Dagens Arena under rubriken ”Experter” under falsk flagg:

Gammelmedierna borde konkurrera med de nya medierna med ökad professionalism, bättre kunskaper och hårdare källkritik, men inte med ökad sändningsvolym eller fler sidor. Felprioriteringen syntes inte minst i den felbedömning som många i fredags gjorde av att Håkan Juholt skulle sitta kvar som partiledare för Socialdemokraterna.

De stora redaktionernas egna kunskaper har inte räckt till. I stället för verkliga insikter – som nästan ingen har eftersom verkställande utskottets dörrar är stängda – har både gamla och nya medier gått på tomgång. Behovet av ”experter” som ska kunna fylla nästa sändning eller nästa tidningsuppslag har varit stort.

Statsvetare smäller högt. I tv har vi kunnat se statsvetaren Jenny Madestamflytta porträtt på ledande s-politiker framför sig, och förklara att den ena är ”vänster” och en annan är ”höger”. Var och en som i sin kammare själv gjort försöket att sätta sådana etiketter, inser att det handlar om personligt tyckande av Jenny Madestam, som kamouflerats som vetenskap.

En annan statsvetare som ofta förekommit som expertkommentator under krisen är Ulf Bjereld i Göteborg. Han har forskat om Sverige och Mellanöstern och har haft kloka tankar om vikten av politik. Men Bjereld ingår också i förbundsstyrelsen för ”Socialdemokrater för Tro och Solidaritet” (tidigare Broderskap) och är därmed en part i dramat om Håkan Juholt.

Är det som forskare, broderskapare eller tyckare som Bjereld om Håkan Juholt i några av våra största tidningar sagt ”att flera faktorer talar för att han förblir partiledare” eller att han ”inte ser det som troligt” att några ledamöter av VU skulle kräva Juholts avgång?

Nu kallas Ulf Bjereld till Expressen igen i rollen som expert. Nu lyfts IF Metalls ordförande Stefan Löfvén och tidigare ministern Leif Pagrotsky fram som favoriter. Bloggen är tveksam till detta och ifrågasätter Bjerelds expertis. Om det nu är så som vissa tidningar gjort gällande, att Löfvén och LO-ordföranden hade olika ståndpunkter i att avsätta Håkan Juholt. Inte kan en splittrad LO-ledning dela på posterna som partiordförande samt som ledamot i verkställande utskottet?

Bloggen är ihärdig – nästa partiordförande är Thomas Östros.

Nu kommer boken

Efter att det stod klart att Håkan Juholt var valberedningens förslag till ny partiordförande för Socialdemokraterna, skrev bloggen den 10 mars 2o11:

För övrigt undrar jag hur många journalister som är satta att gräva i Håkan Juholts förflutna – för att tala klarspråk – i hopp om lite skit.

Extrakongressen där Håkan Juholt valdes, hann inte mer en avslutas innan just skiten kom. Först ut var Dagens Industri som skrev om Juholts bedrägeridömda särbo/kulbo (eller vad hon nu kallats). Den 28 mars skrev bloggen:

Extrakongressen avslutades igår. Så omtänksamma har alltså media varit att de väntade tills idag med att publicera uppgiften om att den nya partiledarens särbo 2007 dömdes för bedrägeri (bl.a. här, här och här). Medias rättesnöre är, som vanligt, guilty by association.

Resten är som sagt historia och nu har Håkan Juholt under galgen självmant avgått. Aldrig har ett svenskt parti varit så sargat som det tidigare statsbärande partiet är nu. Inte heller har en svensk politiker tidigare utsatts för ett mediedrev i den omfattning som det mot Håkan Juholt.

Det tidigare så stora och forna statsbärande partiet har i praktiken varit flera partier i ett (höger/vänster, industri/offentlig sektor och Stockholm/övriga Sverige ). Men så länge val vanns, har dessa konflikter stått tillbaka. Nu vinner Socialdemokraterna inga val – två valförluster på rad – och partiet får svårt peka ut färdriktningen. Det förefaller närmast som att det för Socialdemokraterna har varit lättare att styra Sverige och färdriktningen för landet, än att styra partiet och dess kurs. Detta förklarar varför det blev så svårt för både Mona Sahlin och Håkan Juholt att leda partiet. Ingen av dem hade landet Sverige att leda samtidigt med partiet vilket deras företrädare haft.

När Håkan Juholt avgick i lördags satte han partiet framför sig själv (även om detta kan diskuteras under den långvariga kritik som han mött). Samtidigt som en ny partiordförande ska väljas, kan jag inte låta bli att undra om tänkbara kandidater kan frukta Håkan Juholts kommande bok. För visst är det så att Juholts historiska 10 månader som Socialdemokraternas ledare, kommer avhandlas i diverse böcker och forskningsrapporter (inte minst kring media). Vad är då bäst, att själv skriva sin berättelse förstås! Håkan Juholt om någon borde vid det här laget veta att det är bättre att förekomma än att förekommas.

Närmast till hands att frukta Håkan Juholts kommande bok är rimligen Thomas Östros och Sven-Erik Österberg som i dagens Expressen pekas ut som smutsiga falskspelare. Enligt vissa källor är de dock borträknade som partiledarkandidater. Bloggen är däremot tveksam om så verkligen är fallet. För ska Socialdemokraterna på allvar ska kunna matcha Moderaterna om regeringsmatchen behöver de uppvisa regeringsduglighet och vad är då bättre än en statsministerkandidat som har just ministererfarenhet? Visserligen fungerade det för Fredrik Reinfeldt att vara utan ministererfarenhet vilket egentligen är det enda som talar för detta inte krävs för den nya partiledaren. För 2014 kan Fredrik Reinfeldt framstå som lika regeringstrött som Göran Persson gjorde 2006 vilket blev hans och partiets fall. På så sätt skulle kanske både Mikael Damberg eller Veronica Palm vara tänkbara kandidater. Men bloggen utgår ändå från att nästa partiledare har varit minister och därtill sitter i riksdagen. Därmed kan både Per Nuder och Carin Jämtin räknas bort. Kvar blir:

1. Thomas Östros
2. Ylva Johansson

Högoddsaren är Kent Härstedt.

En rad andra ministrar sitter i riksdagen men exempelvis var både Lena Hallengren och Ibrahim Baylan inga lyckade ministrar och räknas därför bort. Morgan Johansson har å sin sida förmodligen för många motståndare för att ena partiet. Det kan förvisso sägas även om Thomas Östros men han har haft en starkare ministerposition än Johansson och därtill låg han bra till hos Göran Persson. För även om den tidigare statsministern inte figurerar i media just nu kring spelet om ny partiledare, har han säkerligen ett visst inflytande i processen.

Håkan Juholt avgår – i helgen?

Efter att Socialdemokraternas verkställande utskott (VU) tidigare idag ställde sig bakom sin partiordförande, kom uppgifter om att några distrikt krävde Håkan Juholts avgång. Bloggen twittrade därför om att Juholt avgår i helgen. Allt annat är osannolikt. Men mig veterligen är Håkan Juholt vald av kongressen och kan inte avsättas av VU i formell mening. Snyggast blir därför att han får fortsatt förtroende men avgår självmant.

Vi bevittnar en historisk socialdemokratisk kris som knappast är personbunden till partiledaren utan ett parti som helt tappat kompassen. Vem vågar styra detta parti framöver där de farligaste kritikerna tycks finnas inom rörelsen? Bloggen tar fram sitt gamla tips – Thomas Östros.

Sammanfattning 2011

Komplett rapport för 2011